Le Joss

Jag hittade denna söt-roliga bild på Higgins, då han var 5 månader ganska exakt (Vad stor han var!!). Det är från 2009-05-06..

I onsdags, om 1,5 timme  exakt för en vecka sedan åkte vi in akut till Ultuna med Higgins för han fick magomvridning, helt oväntat och utan anledning.

Imorgon är det dags för återbesök (igen) på ultuna. Ska ta blodtrov, blodtryck, urinprov och kolla massa värden.
Han har börjat kissa och dricka väldigt mycket så jag känner mig lite orolig men jag hoppas nu verkligen att det går bra.. Håller tummarna.

Träningen gick bra i alla fall. Jag har så himla dålig kondis så idag körde jag först 5 min på roddmaskinen, bara för ingen annan maskin var ledig, sedan 15 min på löpbandet , halva tiden gång och halva springa..

 

Sedan efter det så har jag styrketränat mage, rygg, axlar
Nästa träning blir nog på onsdag. Längtar nästan redan!

 

Nu är det dags satt åka till Uppsala på återbesök. Håll tummarna för oss!

Åh, kan inte hålla mig. Har haft mycket tid nu att läsa, lära och fundera så nu vill jag ha hem Higgan så jag kan först och främst gosa ihjäl honom och sen ska jag lära honom en massa nya grejer :D weei..

Hoppas han mår bra och att vi får hämta honom imorgon..

Min lilla älskling..

I tisdags lämnade vi in Higgins på Ultuna för att i onsdags opereras för Primär Hyperparathyreoidism samt sekundär Njursvikt av de höga kalciumvärdena. Han har opererat bisköldkörteln och de har tagit bort en liten körtel som var något förstorad. Läs gärna mer om själva diagnosen här: http://www3.svls.se/sektioner/endokrin/pages/informationsblad/HyperparathyreodismRev04.pdf
Orkar inte skriva allt :-)

Det är en ganska ovanlig sjukdom (Ultuna, SLU har cirka 2 sådana här operationer varje år) så därför har både diagnosställandet och lösningen tagit lång tid att komma fram till.  

Men nu är iallafall operationen gjord och Higgins ligger inlagd för observation. Kommer förmodligen få hämta honom på måndag.
Själva operationen har gått bra trots att narkosen är riskabel pga hans nersatta njurar så bara det var jätteskönt att höra! Däremot verkar inte hans kalciumvärden vilja gå ner något men det går inte en sekund utan att jag tänker på honom och håller tummarna för att de ska gå ner!! Går de ner finns det stor chans att han börjar må bättre, och KANSKE t.o.m njurarna återfår sin funktion!

Så ja.. Nu vet ni :-)

Hittills denna vecka har vi varit på Ultuna 2 ggr.

I Måndags tog de något typ av prov på binjurarna för att se så de fungerar som de ska, och de gjorde de! Wei.
Om jag förstod rätt så TYP tar de först ett rent blodprov, sen injicerar de någon vätska sedan väntar de 1,5 timme för att dse hur snabbt binjurarna arbetar bort detta och tar då ett nytt blodprov för att se det. Så det var ju jätteskönt.

Igår åkte vi ner då lillkillen skulle få göra en njurbiopsi. De ville ha kvar honom över natten pga blödnings- och infektionsrisken. Allt jag vet ännu är dock bara att det har gått bra, provsvaren får vi om 1-2 veckor förhoppningsvis.
Ringde för en timme sen och tänkte höra om vi kan få kommer och hämta honom nu! Tänkte ju att han ska ju ändå inte göra något mer så visst bör väl det vara okej. Frågade om vi kunde komma omkring 12. Men de svarar ju i receptionen eller vad man kallar det när man ringer och då sa hon bara att hon inte visste för vet. hade precis kommit och inte gått ronden ännu. Jag skulle höra av mig om de inte hört av sig kl. 14-15 på telefontiden. Men det går ju inte! Dels är det nyårsafton och mycket trafik, och dels om jag ringer kl. 14 och de säger att jag kan hämta honom nu då tar det cirka 2 timmar för mig att komma ner, dvs. då är kl 16, sen tar det någon timme att få ut stackarn och då är vi uppe i 17.00, sen hem.. Då har klockan hunnit bli 19.00.
Inte för att klaga eller någonting men jag vill verkligen ha hem killen nu :-(

Ring, ring ring ring ring ring ring snälla snälla ring nu.. Nu borde de väl ha gått ronden snart..

Har pratat med vetrinären nu. Jag är ganska happy faktiskt, eller i alla fall lite lugnare.

Nu är det så att det ändrat sig.
 De har kommit fram till att Higgins problem NOG ligger i att hans bisköldkörtel producerar för lite (För lite av vad? Ja, det undrar jag också..) men något hormon eller så misstänker jag. Och det kan de "fixa", de kan operera honom och sedan tar de bort en liten del av körteln.
Det är en ganska/väldigt riskabel operation då det inte görs allt för ofta, och skulle de ta bort för mycket blir det inget bra..
Men hur som helst känns det mycket bättre med de än kronisk njursvikt för det kan man inte bota.
Får de bukt på problemet i körteln kommer förmodligen även njurarna att läka, eller åtminstonde sluta att "brytas ner".

Men nu är första tag att åka in och göra dels en njurbiopsi och även en scintografi (tror jag det stavas) av binjurarna försäkerhetsskull.
Sedan har vet. även skrivit ut ett recept på vätskedrivande så han ska kunna kissa ut lite av kalciumet.
Det enda negativa med de är tydligen att han kommer förmodligen bli väldigt kissnödig och vilja kissa på natten samt väldigt törstig. Men om man tänker på det positiva gör det absolut ingenting =)
Huvudsaken är att jag får en frisk hund!

Men vi tar en sak i taget och börjar med scintografin.

Japps, idag har vi alltså varit på Ultuna.

Dagen började med att klockan ringde 05:30, blää!
Vi åkte från Gävle, mot Uppsala 06:15 - självklart fick jag köra... Blää igen. Nog för att jag älskar, eller älskar och älskar.. Men jag har inget emot att köra! Men undviker helst helt snö/moddtäckta motorvägar medans det snöar och är mörkt.  

Hur som helst var vi där när vi skulle, 07:45. Satt och väntade i 10min-en kvart. Sedan kom hon ut och hämtade oss, klämde lite på killen. Vi pratade lite hur det varit. Sedan tog en sköterska blodprov på lillen. Åh, han hatar det verkligen.
Vi brukar försöka ha munkorg på honom, jag tror han aldrig skulle hugga.. Eller i alla fall inte med flit, men när han blir så stressad som han blir är det nog lika bra att han får ha det. Problemet är bara att han lärt sig att munkorgen tyder inte på något gott så då bir han ännu mer stressad så nu har vi kört utan men jag håller min hand runt hans nos. Sen får vi typ vara 2 eller 3 stycken att hålla i honom :S Ganska problematiskt alltså men de som jobbar där verkar vana. Han är ju jättesnäll annars.. Och väääldigt nyfiken. Det är bara det att han har så mycket vilja! När vi sitter ute i korridoren och sköterskorna går förbi vill han gääärna nosa lite på dem och hejja, men inte för mycket. Lite lagom.


Jaja, nu kom jag bort mig.


De tog blodprov sen satte de ut oss i väntrummet igen för vi fick ultraljudstid kl. 10 så fick vänta i cirka en timme, sen kom sköterksna igen och skulle ge Higgins lugnande/sömnmedel. Problemet (som vi märkte sen när vi väl var inne på röntgen) var att han verkligen inte ville somna. Dels för att han fick för lite, dels att han fick det i nackskinnet och sen såklart att han är så envis som sagt! Vill inte, vill inte, vill inte! Så det blev inget ultraljud. Vi bokade en ny tid kl. 13:30 men den blev inte av för att veterinären hade pratat med röntgenläkarna och de hade kommit fram till att det nog ändå inte var bisköldkörteln det är fel på. Eller i alla fall ingen tumör. 
De är även ganska övertygade om att det inte är någon elakartad sjukdom (men det beror väl på hur man ser på saken, för mig är nog alla sjukdomar man kan dö av elakartade?)
Men hon tänkte nog framförallt på t.ex cancer och tumörer. 
Nu börjar de tro att han kanske har en primär njursjukdom ändå. Vi är tillbaka på ruta ett.

Ja, fortsättning följer.
Imorgon återkommer de med bl.a provsvar på urinprov. 

 

Jag och världens bästa kille är ute och går just nu :)

Ja, det är väl dags att jag tar tag i och berättar om vad som hänt och en del till bloggpausen.


Det började med att Higgins kissade inne (trots att han är rumsren) samt att han dreglade väldigt mycket, speciellt när han sov (det var så jag märkte det).
 Ja nu tänker ni säkert "Ja, men det är väl inget" men grejen var den lite också att jag misstänkt att han hade förhudskatarr eller urinvägsinfektion. Så jag tog det på allvar och ringde först och främst Sofie och bad om råd och hon tyckte såklart att jag skulle ringa veterinären och det gjorde jag då såklart. De tyckte att jag skulle komma in så snart som möjligt så jag fick en tid dagen efter.
När jag tänkte vidare på allt och pratade med Sofie så kom det ju fram att jag gått ut med Higgins otroligt ofta.. cirka varannan timme. Det visste ju inte jag om det var normalt eller inte eftersom det är min första hund..

När vi kom till vet. trodde de att det inte var varken förhuskatarr eller uvi, de skulle de sett på urinprovet de tog isåfall. Det visade sig dock att hans urin varken var koncentrerad eller utspädd "Bra! - tänkte jag" Jag trodde det var bra men så var det inte. Veterinären bad oss ta ett morgonurin från honom (han får inte dricka något på natten och man ska ta första urinen på morgonen) det ska tydligen nästan alltid vara koncentrerat men det var det inte i Higgins fall. Det bokades en ny tid och vi tog blodprov vilket visade på bl.a höga kreatinin-värden. Alla symtomen tydde på Kronisk njursvikt. Eftersom det inte finns någon i Gävle som är utbildad i området och de inte kunde fastställa att det var det bokade en tid på SLU (Ultuna) i Uppsala. Men han fick i alla fall medicin i Gävle mot dreglandet som de misstänkte berodde på illamående/smärta - han fick medicin för magkatarr.
Jag ringde direkt dagen efter till Ultuna och en akuttid bokades in så vi fick komma in direkt.

Vi kom ganska sent så de han inte kolla på honom så mycket så han skrevs in över natten. Den hemskaste jag någonsin varit med om. All denna undran "Är det jag? Är det jag som är en så kass hundägare? Varför Higgins?"

Dagen efter ringde jag till Ultuna på telefontiden, denna förbaskade telefontid som är endast mellan 14-15 ;P. Hehe. De hade kommit fram till efter en massa olika prover och ultraljud att det NOG var Kronisk njursvikt så han sattes in på njurdiet och vi skulle komma tillbaka om en månad och se om det hänt något nytt. Vi fick komma och hämta honom kl 19. 

Efter en månad åkte vi tillbaka, tog nya tester, blodprov, thoraxröntgen, biopsi på buk, ultraljud på bisköldkörteln och även prov på parat hormonet som finns i bisköldkörteln. Nu tror vet. att njursvikten är en sekundär förändring, att det är något annat som påverkar njurarna - t.ex en tumör i bisköldkörteln. 
Andra av hans symptom är: förstorad prostata (som egentligen inte ens förekommer på unghundar), förstorad lumfknut i buk, förstorad mjälte samt en hel del olika värden som är förhöjda.
Eftersom även detta tog en hel del tid skrevs han in på obestämd tid. Vi trodde att det skulle ta 2-3 dagar men vi fick hämta honom dagen efter, Weeeei!

Ett prov på parat hormonet hade tagits och skickats till England eftersom det är det enda stället som kunde fastställa om det är en tumör i bisköldkörteln eller ej. Det är tydligen väldigt ovanligt (?) 

I lördags åkte vi in till akuten med Higgins på Ultuna då han verkade ha enorma smärtor i magen
han gick runt och skrek, vi var jätterädda. Det lät ärligt talat som att han höll på att dö..
Jag ringde (även denna gång ;)) först Sofie och bad om råd. Vi sa att jag egentligen skulle vänta lite och kanske försöka ta en tempen på honom för att se om han hade feber men under den tiden hann det bara bli värre och värre så väntade inte längre utan åkte bara in. Vi "fasade" att det var så att han hade fått urinsten - vilket tydligen är väldigt vanligt för hundar som har njursvikt och även ska vara väldigt smärtsamt.
När vi kom in verkade det som att han började må bättre igen (skönt!) så det släppte av sig själv så förmodligen var det inte urinsten men jag är ändå glad att vi åkte in.

Vi väntade på provsvar i 3 veckor från England och igår fick jag svar.

Det var inte varken malign lymfom (tror jag det heter/stavas?) och förmodligen inte heller tumör i biskk.
De vet inte vad det är han "Lider" av. Jag skriver lider inom cituationstecken eftersom han verkar må bra.. 
Vi ska komma tillbaka på måndag så ska de känna och klämma lite mer samt ta ett nytt ultraljud.




Som ni säkert förstår har allt det här varit ganska psykiskt påfrestande men även på många andra plan. Tycker också så synd om Higgins att han ska behöva utstå alla undersökningar, men det är ju faktiskt för hans skull!
Så jag har nog inte varit varken världens bästa kompis eller flickvän, inte heller världens bästa bloggare... Men jag hoppas på att vi snart får svar!