Vår dag i Uppsala
Japps, idag har vi alltså varit på Ultuna.
Dagen började med att klockan ringde 05:30, blää!
Vi åkte från Gävle, mot Uppsala 06:15 - självklart fick jag köra... Blää igen. Nog för att jag älskar, eller älskar och älskar.. Men jag har inget emot att köra! Men undviker helst helt snö/moddtäckta motorvägar medans det snöar och är mörkt.
Hur som helst var vi där när vi skulle, 07:45. Satt och väntade i 10min-en kvart. Sedan kom hon ut och hämtade oss, klämde lite på killen. Vi pratade lite hur det varit. Sedan tog en sköterska blodprov på lillen. Åh, han hatar det verkligen.
Vi brukar försöka ha munkorg på honom, jag tror han aldrig skulle hugga.. Eller i alla fall inte med flit, men när han blir så stressad som han blir är det nog lika bra att han får ha det. Problemet är bara att han lärt sig att munkorgen tyder inte på något gott så då bir han ännu mer stressad så nu har vi kört utan men jag håller min hand runt hans nos. Sen får vi typ vara 2 eller 3 stycken att hålla i honom :S Ganska problematiskt alltså men de som jobbar där verkar vana. Han är ju jättesnäll annars.. Och väääldigt nyfiken. Det är bara det att han har så mycket vilja! När vi sitter ute i korridoren och sköterskorna går förbi vill han gääärna nosa lite på dem och hejja, men inte för mycket. Lite lagom.
Jaja, nu kom jag bort mig.
De tog blodprov sen satte de ut oss i väntrummet igen för vi fick ultraljudstid kl. 10 så fick vänta i cirka en timme, sen kom sköterksna igen och skulle ge Higgins lugnande/sömnmedel. Problemet (som vi märkte sen när vi väl var inne på röntgen) var att han verkligen inte ville somna. Dels för att han fick för lite, dels att han fick det i nackskinnet och sen såklart att han är så envis som sagt! Vill inte, vill inte, vill inte! Så det blev inget ultraljud. Vi bokade en ny tid kl. 13:30 men den blev inte av för att veterinären hade pratat med röntgenläkarna och de hade kommit fram till att det nog ändå inte var bisköldkörteln det är fel på. Eller i alla fall ingen tumör.
De är även ganska övertygade om att det inte är någon elakartad sjukdom (men det beror väl på hur man ser på saken, för mig är nog alla sjukdomar man kan dö av elakartade?)
Men hon tänkte nog framförallt på t.ex cancer och tumörer.
Nu börjar de tro att han kanske har en primär njursjukdom ändå. Vi är tillbaka på ruta ett.
Ja, fortsättning följer.
Imorgon återkommer de med bl.a provsvar på urinprov.
Dagen började med att klockan ringde 05:30, blää!
Vi åkte från Gävle, mot Uppsala 06:15 - självklart fick jag köra... Blää igen. Nog för att jag älskar, eller älskar och älskar.. Men jag har inget emot att köra! Men undviker helst helt snö/moddtäckta motorvägar medans det snöar och är mörkt.
Hur som helst var vi där när vi skulle, 07:45. Satt och väntade i 10min-en kvart. Sedan kom hon ut och hämtade oss, klämde lite på killen. Vi pratade lite hur det varit. Sedan tog en sköterska blodprov på lillen. Åh, han hatar det verkligen.
Vi brukar försöka ha munkorg på honom, jag tror han aldrig skulle hugga.. Eller i alla fall inte med flit, men när han blir så stressad som han blir är det nog lika bra att han får ha det. Problemet är bara att han lärt sig att munkorgen tyder inte på något gott så då bir han ännu mer stressad så nu har vi kört utan men jag håller min hand runt hans nos. Sen får vi typ vara 2 eller 3 stycken att hålla i honom :S Ganska problematiskt alltså men de som jobbar där verkar vana. Han är ju jättesnäll annars.. Och väääldigt nyfiken. Det är bara det att han har så mycket vilja! När vi sitter ute i korridoren och sköterskorna går förbi vill han gääärna nosa lite på dem och hejja, men inte för mycket. Lite lagom.
Jaja, nu kom jag bort mig.
De tog blodprov sen satte de ut oss i väntrummet igen för vi fick ultraljudstid kl. 10 så fick vänta i cirka en timme, sen kom sköterksna igen och skulle ge Higgins lugnande/sömnmedel. Problemet (som vi märkte sen när vi väl var inne på röntgen) var att han verkligen inte ville somna. Dels för att han fick för lite, dels att han fick det i nackskinnet och sen såklart att han är så envis som sagt! Vill inte, vill inte, vill inte! Så det blev inget ultraljud. Vi bokade en ny tid kl. 13:30 men den blev inte av för att veterinären hade pratat med röntgenläkarna och de hade kommit fram till att det nog ändå inte var bisköldkörteln det är fel på. Eller i alla fall ingen tumör.
De är även ganska övertygade om att det inte är någon elakartad sjukdom (men det beror väl på hur man ser på saken, för mig är nog alla sjukdomar man kan dö av elakartade?)
Men hon tänkte nog framförallt på t.ex cancer och tumörer.
Nu börjar de tro att han kanske har en primär njursjukdom ändå. Vi är tillbaka på ruta ett.
Ja, fortsättning följer.
Imorgon återkommer de med bl.a provsvar på urinprov.
Kommentarer
Postat av: emelie lotta inez hjalmarsson
sv: varsego!
är allt bra med dig då?
Postat av: emelie lotta inez hjalmarsson
sv: så bra , jo de är bara bra med mig med:)
har dock inte så mycket julkänsla.
Trackback
