Är det inte lite konstigt egentligen.
När jag var yngre, gick i 7-9 an hatade jag att ha idrott. Det var det värsta som fanns.
Det vet jag att flera tjejer tyckte! Vem tyckte inte det liksom.
Idag LÄNGTAR jag efter att få åka till gymmet och få träna lite.
Vara i sin egen värld.
Känns skönt.
Men hur kommer det sig egentligen att i skolan hatade jag att idrotta, men nu längtar jag?
Kanske för att då var man tvingad? Eller jag vette fasiken.
Det lär knappast ha med läraren att göra (i alla fall inte i mitt fall, min lärare var rätt så bra.) Men så kan det säkert vara för vissa. Men jag tror det hade mer att göra om grupptryck, bekvämlighet, pojkar, tvång, osv. Tonårstrots helt enkelt. (?)
Vad tror du?
Kommentarer
Trackback
